Jag fick idag en fråga om mitt förhållande till naturen och mitt bästa naturminne. Föreståndaren på Getteröns Naturrum i Varberg vill samla ihop männsikors tankar kring detta för en utställning i samband med naturens år 2009.
Naturminnet skippar jag, det blir lite smörigt, men jag vill gärna att ni läser mina tankar om mitt ”förhållande” till naturen.
Jag tycker inte att man kan förhålla sig till något som man är en del av. Det är som att fråga fostret i mammans mage vad det har för förhållande till sin mor. Vi människor är totalt beroende av naturen, allt vi behöver kommer ju därifrån. Våra band till naturen är för många människor osynliga, men de finns där likväl. Det kanske är därför vi människor känner ett sådant lugn och kan hämta så mycket kraft i naturen, vår Moder jord. Det kan ibland kännas religöst!
Just därför vill jag gärna att vi tar hand om vår jord, för vår egen skull! Vissa människor verkar inte fatta att miljöengagemang har med vår egen fortlevnad att göra………..
10 februari, 2009 kl 12:04
Hallå Stina, Hörde av Victoria att du bloggar. Vilken fin blogg du har och mycket viktiga & vettiga åsikter!
27 februari, 2009 kl 10:21
Man tackar Kristina!!!! Måste bara bli bättre på att skriva…..